Idag är det en sån dag som jag inte vill vara vuxen.Jag vill vara barn och någon annan tar hand om saker och fixar och grejar.Vet inte varför men det blir så ibland.
Först och främst så längtar jag gamla människan efter mamma, tänker på henne varje dag fast det är 11 år sedan hon dog. Sen funderar jag väldigt mycket på vår dotter Erika som var dödfödd, inget fel hittades på varken henne eller mig.Hoppas att mamma och Erika tar hand om varandra där uppe bland molnen( vi säger åt S att dom sittet på molnen och ser oss ändå).Kanske jag tänker så mycket på de bägge iom att S pratar så mycket om dem.
Vill inte vara stark , vill inte fixa ,vill vara liten och inte behöva ta ansvar.
En del av mina nära säger "Du som är så stark", tänk om de bara visste hur liten och vilsen jag är innerst inne, tror det bara är sambon som vet det.Han läser av mig som om han läste en bok,ganska imponerande egentligen, fast man tycker ibland att man är så långt ifrån varandra som det bara går att vara så är man så nära så nära.
Lite svammel men det är så det känns just nu.
Känner igen känslan. Och jag kan tänka mig att du funderar på både din mamma och Erika, det skulle nog vem som helst göra när man förlorat någon så. Det spelar egentligen inte någon roll hur längesen det är heller. Kram
SvaraRadera