tisdag 21 september 2010

Glada Hudikteatern

Vad jag blir glad när jag tittar på detta program.Sen när man hör Pär Johansson prata hur det är och kan vara.

När "Melons" mamma pratar om när han föddes och adoptionspapperen var klara bara att skriva under så kan man inte fatta vilken syn det har varit och ibland fortfarande är på våra barn med den extra kromosenen.

Lika tjejen som började på teatern och satt på toan den första tiden och står och sjunger så enormt bra nu.

Låt det få utvecklas så att det blir ännu mer självklart att våra barn blir en del av samhället.

1 kommentar: